Att döpa en romanperson till Irene Panik är förstås en lustig ordvits. Som tur är blir det inte så många exempel på den typen av västgötahumor i Carin Hjulströms nya roman. Däremot mycket annan humor, inte minst slapstick- och missförståndshumor.

Huvudperson är en hemmafru från Hällingsjö (måste vara första gången den orten figurerar i litteraturen) som tröttnat på kvinnans lott i livet. Tröttnat på de outtröttliga kraven från en otrogen VVS-försäljare till karl, uppkäftiga och bortskämda tonåringar, en nervös hästflock, en neurotisk get och en fullständigt nergången gård.

Praktiskt klarar hon kraven galant: hon går under namnet Hällingsjös MacGyver, och lagar det mesta med pinnar och gaffatejp. Men när tålamodet tryter drar hon ut i världen under antaget namn, som ambulerande föreläsare och kaosexpert.Praktiskt klarar hon kraven galant: hon går under namnet Hällingsjös MacGyver, och lagar det mesta med pinnar och gaffatejp. Men när tålamodet tryter drar hon ut i världen under antaget namn, som ambulerande föreläsare och kaosexpert. Därute i buskarna möter hon en hel kavalkad av typer. Det vet ju alla att den svenska landsbygden bara består av särlingar och bortkomna bondläppar. Nåja, ingen idé att vara politiskt korrekt, detta är ju en underhållningsroman som jagar komiska poänger i tågkupéer, campingstugor, Folkets Hus och bibliotek.

Många skratt blir det när Irene möter en rysk fixare med det mesta på lager till svart betalning, en thailändsk massös utan kunder, en pakistansk korvförsäljare, en vindskontorbög (inte garderobsbög), en grekisk nationalekonom, en utsliten äldrevårdsföreståndare. Och så vidare. In emellan lyckas Carin Hjulström faktiskt få med lite relevant samhällskritik, mot den räntebaserade kreditekonomin och mot interndebiteringssystemen i sjukvården.

När en meteor slår ner i Värmland får kaosexperten visa framfötterna, och författaren får bygga upp sin berättarglada skröna till kunglig festfinal.

”Irene närmar sig 50-strecket när livet plötsligt vänds upp och ner. Efter att i många år levt ett ganska inrutat liv på gården med sin familj, får hon plötsligt veta att maken träffat en annan. Men istället för att bli ett offer för omständigheterna, får hon oanade krafter och tar ödet i sina egna händer. Istället för att bli lämnad av sin make, är det hon som lämnar honom och beger sig ut i det okända.

Med stort självförtroende, en påhittad professorstitel i ämnet kaos och det improviserade efternamnet Panikowskij beger hon sig ut på en föreläsningsturné i glesbygden. Med avstamp i Nordmaling börjar hon skapa sin nya identitet, på egna ben utan familjen.

Och samtidigt är en meteorit på väg mot Jorden. Ja, ni läste rätt – en meteorit. Irenes livsöde tangerar även osannolika händelser ibland.

Carin Hjulström berättar med ett högt tempo, känsla för små detaljer och många underhållande infall. Irene är bokens starkast lysande stjärna, men vi möter många färgstarka personligheter längs vägen. Och inte minst rafflande handling på platser som sällan får strålkastarljuset på sig.

Det är bra nära att spåra ur mot slutet, men vid det laget har Irenes (och författarens) entusiasm smittat av sig så pass att man köper upplägget. Tilltron på människors påhittighet och den positiva glesbygdsromantiken gör detta till en varmhjärtad och underhållande feelgood-roman som man blir på gott humör av.”